Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Försvaret av Gotland är en papperstiger

Den 5:e mars är jag med på ett hörn i en insändare om försvaret av Gotland: Var det inte så att Gotlands regemente P18 skulle återuppstå för att försvara Gotland? Men vad har regeringen (S) egentligen tänkt sig att vi ska skrämma ryssen med? När allt är klart, när det nu blir, ska regementet ha hela 450 ”medarbetare”. Detta är ju inte ens en hel bataljon. Ett försvar värt namnet innebär att man måste införa fullständig värnplikt för alla gotlänningar för att få till ett sjö-, luft- och markförsvar som kan förhindra en fientlig kustinvasion eller en luftlandsättning med brigadförband. Detta skulle kunna göras med ett lokalt försvar på mellan 6 000-8 000 soldater. Först då har man en tillräcklig styrka för att hålla viktiga delar på ön under tillräcklig tid för att Sverige skulle kunna få fram förstärkningar eller internationellt stöd mot angriparen. Den framtida militära förmågan med 450 ”medarbetare” innebär förvisso att man kan försvara kvarteret runt Visby stadshot
Nya inlägg

Partistödet är ett hot mot demokratin

Snart är det val igen och 349 folkvalda ska ta plats i vår lagstiftande församling, riksdagen. Men hur mycket folkvalda är de egentligen? Mycket lite, om ens något, visar det sig när man tittar efter. Ungefär 3% är idag medlemmar i ett politiskt parti. Det är denna lilla andel av folket som väljer vilka personer som alla andra kan rösta på. I bästa fall. Ofta är det partiledningen som har sista ordet om vem som ska stå på listorna.  Boven i dramat är partistödet som har gjort de politiska partierna ekonomiskt oberoende av medlemmar. Pengarna flyter ju in ändå. Avstånden växer för varje år mellan partiledningar och gräsrötter. Väl i riksdagen kommer dessa ”folkvalda” att utgöra fogliga knapptryckarkompanier under vinande partipiskor.  Regeringsformens inledande paragraf ”All offentlig makt utgår från folket” speglar folksuveränitetsprincipen, vilken är ett fundament för demokratin. Men speglar den verkligheten idag? Nej, definitivt inte. Snarare utgår

Multipla migranter och biometriska data

Välfärdsstatens förmåga att stå emot organiserad systematisk ekonomisk brottslighet och brott mot välfärdssystemet sviktar betänkligt. Men nu har justitieminister Morgan Johansson fått ett betänkande med förslag på åtgärder som ska motverka att bidrag och förmåner hamnar i fel händer. Myndigheterna klarar inte av att bekämpa välfärdsbrottsligheten och i hög grad beror det på alla felaktiga uppgifter i olika register som ligger till grund för utbetalningarna. Utredningen, SOU 2017:37, visar också att myndigheter inte heller har tillräckliga möjligheter att kontrollera om inrapporterade uppgifter är korrekta. En hel del förslag framförs i utredningen. Till exempel vill utredaren se en ny enhet för utredning av bidragsbrott hos Försäkringskassan och att mål om brott mot bidragsbrottslagen ska handläggas vid Ekobrottsmyndigheten. Vidare önskas en samordnad statlig utbetalningsfunktion, ett minskat antal utfärdare av ID-handlingar och skärpta rutiner vid utlämnande av körkort s

Skolparadoxen

Den svenska skolan präglas av en paradox: Till vissa skolor anmäls barnen redan på BB, på andra våldtas elever och lärare misshandlas. Varför misslyckas den ena när den andra fungerar så bra? Kan det vara så att vi har lösningen framför ögonen om vi vågar titta efter? Den som lyssnade på Gustav Fridolin i Agenda fick lära sig att skolans problem skulle åtgärdas genom lagändring. Det fria skolvalet pekades ut som boven i dramat. Utanförskapets elever ska in i de åtråvärda skolorna, kosta vad det kosta vill. ”De bra skolorna får helt enkelt byggas ut” var Fridolins lakoniska svar på Karin Hübinettes enträgna frågor om hur det hela skulle lösas. Tack för svaret Fridolin, men lösningen av problemet sitter inte i bjälklagen och väggarna. Verkligheten bjuder dessutom ibland på överraskningar. Som att en populär skola med långa köer, som Internationella Engelska Skolan, IES i Göteborg, redan har högre andel elever med utländsk bakgrund än vissa kommunala skolor. Kan det då möjlig

Nu är det hög tid att vinna tillbaka demokratin på nytt

Man brukar säga att demokratin hela tiden måste vinnas på nytt. I dag kan vi se hur allt fler har tappat tilltron till våra politiska system och institutioner. Politikerna anses inte företräda medborgarna och den offentliga sektorns kärnverksamheter krackelerar och förfaller. En undersökning för några år sedan i åldersgruppen 18 till 29 år, visade att var fjärde tillfrågad inte tyckte att det var så viktigt att leva i en demokrati och nästan var tredje tyckte att det vore bra om Sverige styrdes av en diktator. Undersökningen gjordes av Göteborgs universitet och utgjorde den svenska delen av World Value Survey. Visserligen fick den hård kritik av SOM-institutet och ansågs alltför alarmistisk. Men faktum kvarstår. Känslan för demokratins betydelse kan inte påstås vara grundmurad idag. I en tid där partistöden gjort partierna ekonomiskt oberoende av medlemmar frodas en politisk adel som tappat kontakten med folket. Politiska karriärer grundläggs i ungdomsförbunden, på behörig

Månggiftet är bara toppen på ett isberg

Vi blev tagna på sängen av problemets omfattning. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta kommentarerna under ett seminarium i riksdagen med företrädare för Skatteverket och Migrationsverket. Det var Amineh Kakabaveh (V) och riksdagens Hedersnätverk som bjudit in till samtal om månggifte. I Sverige är månggifte förbjudet. Men det finns ett undantag för äktenskap som är ingångna utomlands. En intressant detalj som togs upp har koppling till det aktuella fallet i Nacka och visar hur teknikaliteter i praktiken kan avgöra ett utfall. Hade mannen kommit till Sverige med en fru först, hade de andra två inte beviljats uppehållstillstånd senare med hänvisning till att han redan var gift och sammanboende i Sverige. Där är lagen tydlig. Men den här mannen och hans fruar sökte alla uppehållstillstånd samtidigt och då föll den grunden för avslag för två av fruarna. I det efterföljande samtalet mellan Civilutskottets ordförande Caroline Szyber (KD) och vice ordförande Johan Löfstrand (

Sverige måste bli en rättsstat igen

Vi är många som lider med en yrkeskår som försöker göra sitt bästa men som ser hur buset släpps ut i samma stund som polisen plockar in dem. Annons Finns det något otacksammare jobb än polisens i dessa dagar? Vi är många som lider med en yrkeskår som försöker göra sitt bästa men som ser hur buset släpps ut i samma stund som polisen plockar in dem. Den delen av den svenska rättsstaten börjar mer och mer likna treåringens klassiska bultbräda. Den 11 juni avslöjade Dagens Nyheter polisens hemligstämplade uppgifter att antalet ”särskilt utsatta områden” i Sverige ökat från 15 till 23 stycken. Knappast förvånande, men nu måste vi vända den här utvecklingen! Men man kan inte skylla allt på polisen när domstolarna konsekvent väljer att utdöma straff från den lägre delen av straffskalan, särskilt vid misshandel, stöld, rattfylleri, grova olovliga körningar med mera. Sverige har även ett märkligt system med straffrabatter. Vid åtal och fällande dom blir man bara straffad ful