Vi blev tagna på sängen av problemets omfattning. Ungefär så
skulle man kunna sammanfatta kommentarerna under ett seminarium i riksdagen med
företrädare för Skatteverket och Migrationsverket. Det var Amineh Kakabaveh (V)
och riksdagens Hedersnätverk som bjudit in till samtal om månggifte.
I Sverige är månggifte förbjudet. Men det finns ett undantag
för äktenskap som är ingångna utomlands. En intressant detalj som togs upp har
koppling till det aktuella fallet i Nacka och visar hur teknikaliteter i
praktiken kan avgöra ett utfall. Hade mannen kommit till Sverige med en fru
först, hade de andra två inte beviljats uppehållstillstånd senare med
hänvisning till att han redan var gift och sammanboende i Sverige. Där är lagen
tydlig. Men den här mannen och hans fruar sökte alla uppehållstillstånd
samtidigt och då föll den grunden för avslag för två av fruarna.
I det efterföljande samtalet mellan Civilutskottets
ordförande Caroline Szyber (KD) och vice ordförande Johan Löfstrand (S) framkom
att riksdagen är enig om att problemet behöver utredas och hanteras snarast.
Som aktiv i Medborgerlig Samling (MED) är jag glad för den här samsynen inom
riksdagen i en viktig fråga. Det visar på kunskaper om en komplex bakgrund till
något till synes oförargligt. När röster nu höjs om att tillåta månggifte i
Sverige är det viktigt att sätta ner foten. Patriarkala och religiösa
strukturer i ursprungslandet, med stöd i religiösa lagar som sharia, får inte
legitimeras i Sverige.
Ingen kan hindra flera personer att leva ihop på de sätt de
önskar, men äktenskapet har en viktig civilrättslig betydelse. Månggifte får
aldrig jämföras med fullt frivilliga polyamorösa förhållanden. Månggifte är
dessutom alltför ofta förknippat med både barnäktenskap och tvångsäktenskap.
Vi måste vara på vår vakt när ord och begrepp används som vi
själva oreflekterat associerar till som positiva. Mänskliga rättigheter och
demokrati åberopas allt oftare från försvarare av sedvänjan, men hur många vet
att det i praktiken är Kairodeklarationens ”mänskliga rättigheter” som åsyftas?
Det vill säga den rättighetskatalog som 57 muslimska stater presenterade som
sin egen i FN, men som gör påpassliga undantag för alla eventuella rättigheter
som strider mot sharia.
Vi står inför oöverstigliga problem om vi inte ser på den
pågående radikaliseringen med öppna ögon. Det handlar inte om vare sig rasism
eller islamofobi. Det handlar om att försvara vår frihet.