Välfärdsstatens förmåga att stå emot organiserad systematisk
ekonomisk brottslighet och brott mot välfärdssystemet sviktar betänkligt. Men
nu har justitieminister Morgan Johansson fått ett betänkande med förslag på
åtgärder som ska motverka att bidrag och förmåner hamnar i fel händer.
Myndigheterna klarar inte av att bekämpa
välfärdsbrottsligheten och i hög grad beror det på alla felaktiga uppgifter i
olika register som ligger till grund för utbetalningarna. Utredningen, SOU
2017:37, visar också att myndigheter inte heller har tillräckliga möjligheter
att kontrollera om inrapporterade uppgifter är korrekta.
En hel del förslag framförs i utredningen. Till exempel vill
utredaren se en ny enhet för utredning av bidragsbrott hos Försäkringskassan
och att mål om brott mot bidragsbrottslagen ska handläggas vid
Ekobrottsmyndigheten. Vidare önskas en samordnad statlig utbetalningsfunktion,
ett minskat antal utfärdare av ID-handlingar och skärpta rutiner vid utlämnande
av körkort samt ökat informationsutbyte mellan myndigheter.
Dessutom föreslår utredaren att Skatteverkets
folkbokföringsverksamhet ska ges möjlighet att göra besök på den adress där den
enskilde är eller kan antas vara bosatt. Ett folkbokföringsbrott föreslås och
att straffet för grovt bidragsbrott ska skärpas till max 6 års fängelse.
Bidragsbrottslagen ska utvidgas till att också omfatta utbetalningar till bl.a.
juridiska personer. Betalning för arbete som berättigar till Rot- och Rutavdrag
ska fortsättningsvis göras med spårbart betalningsmedel. Detsamma gäller för
vissa stöd som utbetalas av Arbetsförmedlingen. Det här är bara några av
förslagen och listan på åtgärder kan göras lång.
Men det uppseendeväckande är inte den långa listan på
förslag, utan hur hela utredningen går som katten kring het gröt runt
problemets kärna: att många människor idag lever med multipla identiteter och
att välfärdssystemet därmed läcker som ett såll. Det finns bara ett sätt att
lösa detta, och det är att metodiskt låta koppla alla med temporära ID-kort och
samordningsnummer till endast en identitet. Detta görs inte idag, eftersom
migranter inte registreras med biometriska data, som fingeravtryck eller annan
metod. Att gång på gång dyka upp som asylsökande och då få ett antal olika
identitetshandlingar och med det bidrag i olika namn, är därmed inget problem.
Utredningens förslag om samordnad statlig
utbetalningsfunktion kan då, i kombination med att personen måste infinna sig
personligen, leda till att kriminaliteten minskar och att den svenska
folkbokföringen återigen håller en anständig nivå. Men uppenbarligen är frågan
om biometriska data en alltför het potatis för att tillåtas bli den självklara
första åtgärden för att påbörja brottsbekämpningen och på sikt lösa problemet.
Det borde det inte vara.
Publicerad i MEDbloggen
Publicerad i MEDbloggen