Annons
Finns det något otacksammare jobb än polisens i dessa dagar?
Vi är många som lider med en yrkeskår som försöker göra sitt bästa men som ser
hur buset släpps ut i samma stund som polisen plockar in dem. Den delen av den
svenska rättsstaten börjar mer och mer likna treåringens klassiska bultbräda.
Den 11 juni avslöjade Dagens Nyheter polisens
hemligstämplade uppgifter att antalet ”särskilt utsatta områden” i Sverige ökat
från 15 till 23 stycken. Knappast förvånande, men nu måste vi vända den här
utvecklingen!
Men man kan inte skylla allt på polisen när domstolarna
konsekvent väljer att utdöma straff från den lägre delen av straffskalan,
särskilt vid misshandel, stöld, rattfylleri, grova olovliga körningar med mera.
Sverige har även ett märkligt system med straffrabatter. Vid åtal och fällande
dom blir man bara straffad fullt ut för det grövsta brottet, därefter får man
straffrabatt. Ju fler brott man begår desto mer rabatt utdelas. Dessutom är det
sällsynt att dömda sitter inne tiden ut.
Det här är oerhört provocerande för allmänheten att bevittna
och det urholkar i värsta fall det allmänna rättsmedvetandet när man ser hur
kriminella går fria trots upprepade och grova brott. Vi lider med alla
brottsoffer som aldrig får upprättelse. Frågan är hur det blev så här? Varför
kan vi läsa om allt fler fall som liknar Lindomefallet, där man har fakta och
bevis i målet, men väljer att lägga ner åtalen eller frikänna i brist på bevis
vem som gjorde exakt vad?
Medborgerlig Samling (MED) bildades efter den odemokratiska
Decemberöverenskommelsen. En av våra hjärtefrågor är rättsväsendet som måste
reformeras och få resurser. Det finns ingen tid att vänta. Vi vill skärpa
straffen för mängdbrott, minska straffrabatterna och strama åt kraven för
villkorlig frigivning. Sverige måste återigen bli en rättsstat värd namnet.
Publicerad i Norrtelje Tidning 30 juni 2017
Publicerad i Norrtelje Tidning 30 juni 2017